BigScreen, LCD-TV-test, feb 2007

Toshiba 32WL68P

LCD-TV MED 100Hz

Vi fortsätter år 2007 med ännu en smidig ”liten” 32-tummare med LCD-teknik! Denna gång från Toshiba. Modellen är en direkt uppföljare, eller kanske skall vi kalla det efterträdare, till den i höstas mycket lyckat testade 37L58P, även om just den modellen var en 37-tummare. 32 tum är alldeles PERFEKT för normalstora vardagsrum eller sovrum som lite lyxigare sovrums-TV. Speciellt attraktiv är denna storleksklass kanske på grund av sitt pris, som brukar hamna på en ganska överkomlig nivå för alla som söker platt-TV idag. Betraktningsvinkeln är inte den bästa denna gång, men det kanske kompenseras av den mycket väl fungerande svärtan som definitivt tillhör bland det bästa jag sett på en LCD-TV. Rent specifikationsmässigt så erbjuder också Toshiba 100Hz-teknologi med denna skärm, vilket ter sig både nytt och märkligt.

© 2007 BigScreen Entertainment

Vad 100 Hz innebär vet säkert de flesta inbitna hembiovänner, men för er som är osäkra rekommenderar jag ett besök på våra tekniksidor under ”Allt om bild”. Den naturliga följdfrågan för er som förstår den tekniska innebörden av 100Hz är dock – hur fungerar detta egentligen på en TV med LCD-teknk. Låt oss gå in på detta mer framöver när vi uppdaterar våra tekniksidor, men kortfattat så kan jag säga att det egentligen ”krävs” CRT-teknik för att 100 Hz kontra 50 Hz egentligen skall uppmärksammas som en stor skillnad. Man kan även se denna skillnad på en plasma-TV, men det är MYCKET svårt att se med blotta ögat på en LCD. Detta beror på att både CRT och plasma använder sig av glödande fosfor för att åstadkomma sin bild, medan en LCD istället använder flytkristaller framför bakomliggande lysrör. Poängen i detta är pixelbaserat ljus kontra kontant heltäckande ljus. Den första kan givetvis generera flimmer om bilden uppdateras för sällan, men det är svårt att få flimmer med ljud som täcker hela bildytan konstant. Förvisso finns det flimrande lysrör också, men sådana används aldrig i en LCD-TV. Följaktligen är det ganska omöjligt att med synen utdröna om LCD-bilden uppdateras 100 ggr per sekund eller ”bara” 50. Men för er som gillar att veta att er bil har 200 hk istället för 100, även om ni aldrig kör fortare än 110 km/h, så kan det ju vara trevligt att veta att Toshiba L68-serien använder sig av 100 Hz-teknik ändå – synbar eller ej. (Hoppas den liknelsen var begriplig). En garanti jag kan ge er dock är att ni självklart aldrig kommer se flimmer i denna TV, oavsett vad specifikationerna säger eller inte säger. Det skadar självklart inte att gardera sig så att säga.

Design
Denna TV är snäppet snyggare än den nyss testade Hitachin. Kanske beror detta på att jag är så svag för svart, och denna modell använder sig mindre av silvertoner än den nyss nämnda. Den känns även mer symmetrisk och ”ren” i designen. Dessvärre har den inte någon motordriven swivel som Hitachin. Den har faktiskt inte ens vridbart stativ över huvud taget, vilken kan vara lite knasigt för dig som kanske behöver vrida på din TV från och till. För dig som väggmonterar är detta givetvis ovidkommande så klart, men alla gör ju inte det. Så ett litet minus för det känns motiverat efter att Hitachi satt denna ”standard”. Anslutningsmässigt erbjuder den det normala man kan vänta sig och mer än tillräckligt för alla hemanvändare. Knappsatsen är även denna av karaktär normal och samma sak gäller för fjärrkontrollen. Inget uppseendeväckande, men väl fungerande likväl. Tilläggas bör också att dessa ”små” 32-tummare med LCD-teknik är förhållandevis lätta till vikten så det skall inte vara några problem att handskas med dem eller att hänga upp dem på väggen.

Funktioner och finesser
Startar vi upp den här skärmen som för övrigt lyssnar till följande specifikationer; 1366 x 768 pixlar, 3500:1 i kontrast och 500 candela/m2 i ljusstyrka, så kan vi snabbt konstatera att menysystemet är precis lika användarvänligt som vi kunde önska. Det är inga som helst problem att bekanta sig med denna TV inom loppet av några minuter och att läsa manualen känns ganska onödigt. Precis om förra gången så påpekar jag återigen att vi numera skippar inställningar av TV-kanaler eftersom det analoga nätet kommer att släckas och var och varannan användare kommer att sitta med digital-TV-box likt den jag själv använder från Viasat. Där sköts kanalinställningar helt automatiskt. Smidigt och skönt! Låt oss nu gå igenom de finesser och funktioner som L68 erbjuder. Sidoljus ställer självklart in ljuset på sidan av 4:3-bilden i 16:9-ytan, för de som absolut inte vill sträcka ut sin bild över hela ytan, vilket vi rekommenderar. Speciellt när det görs så snyggt som det görs nu för tiden. Dessutom kommer fler och fler sändningar, speciellt med digital-TV att vara i widescreen. Blå Bild är valet som visas när signal saknas och denna kan ställas till svart om man vill. AutoFormat talar för sig själv. Funktionsspärr, Text-TV, Timer, Språk, Woofer och Bild Position likaså, även om den sista kom med en hiskelig särskrivning. ActiveVision är Toshibas egen ”flash-teknik” som motsvarar det som alla tillverkare erbjuder i någon form. Det är sällan man vet eller förstår exakt vad det handlar om – inte ens tillverkaren alla gånger, men det låter ju tufft. Vi kan inte se någon skillnad med denna funktion aktiverad, men den gör ju knappast någon försämring heller, så lämna den aktiverad.

De-interlacing & ljudtryck!
En av de bättre finesserna är väl fungerande de-interlacing, och detta är något som Hitachin från förra testet saknar. De-interlacingen i denna Toshiba sköts av ett DCDi-chip från Faroudja, så resultatet är utmärkt. Med andra ord så kan du få progressiva bilder i denna skärm oavsett vad du matar den med och hur – inte dumt alls och ett starkt plus. Om vi går till ljudet så blir det delvis ett plus här med för stor pondus och ganska bra tryck i ljudet. Ytterligare något som saknas från den i övrigt mycket fina Hitachi 9700. Dessvärre dras det ned en smula från det skumma bakgrundsbrus som upkommer tydligt när man drar upp ljudet till högre nivåer, men detta är förmodligen bara ett fel på detta slitna demoexemplar skulle jag tippa. Ljudet har inställningar, med våra inom parantes som; Bas +35, Diskant +20, Basförstärkning På, Bas-nivå 75. Under funktionen Wow hittar vi också SRS 3D som fungerar så bra att jag tvivlar på att någon vettig person skulle använda TV:n utan denna funktion aktiverad. Mycket bra med stor luftighet som tillförs ljudet. Focus lämnade vi Av och TrueBass på Hög. Som sagt, ett svagt bakgrundsbrus som hörs mer på höga volymer och tysta scener i programmet eller filmen, men i övrigt ett mycket bra TV-ljud med bas och pondus.

Blek betraktningsvinkel
De signaler vi testar numera är YPbPr (det vill säga komponent) i interlaceformat (i) och progressivt format (p). Med andra ord 576i och 576p. Samma upplösningar testas därefter via HDMI och även med 720p och 1080i (1080p kan lämnas från vår Denon DVD-3930, men stöds inte av skärmar som inte ÄR 1080p, det vill säga 1920 x 1080 i upplösning). För detta test användes dock Toshiba HD-E1. För lite mer avancerad färghantering så ger L68 tillgång till Basfärghantering som de kallar det. Det är inte lika utförligt som det kan vara, men det är tillräckligt och det ger tillgång till justering av Färgton och Mättnad för Röd, Grön, Blå, Gul, Magenta och Cyan. Lyckligtvis så är L68 redan mycket bra kalibrerad från fabrik, så ingen normal användare behöver pilla med detta heller. Vad man kan göra är dock att anpassa skärmens ljustryck efter de ljusförhållanden man har hemma, och i mitt rum för detta ändamål så drog jag ned ljusintensiteten (från ljuskällan) en bit för att maximera svärta och kontrast. Det fungerade mycket tillfredsställande i klass med Samsungs ”gamla” fina M61. Detta är oerhört bra svärta för att vara en LCD-TV. Minussidan är att betraktningsvinkeln INTE är like bra som på föregående generation – den testade 37-tummaren XXXX. Du måste alltså sitta hyfsat ”rakt framför” denna TV för att se bilden som den skall vara. Inget för extremt stora familjer med andra ord, men en perfekt ungkarls-TV kanske? Svärtan är bättre än Hitachi, men betrakningsvinkeln är mycket sämre – vad är viktigast anser du?

Blek betraktningsvinkel
Liksom många andra skärmar av idag så är L68 mycket trevlig oavsett signal. Förr kunde många skärmar bete sig extremt olika beroende på signal, och då menar jag främst i fråga om färger. Med L68 ser färgerna precis likadana ut vad du än matar med (signal från DVD vill säga), och det är ju egentligen så det alltid borde ha varit. Detta gör också att man kan ha samma inställningar för alla signaler, i alla fall så gott som samma. Vi ställde vår L68 som följer; Bakgrundsbelysning 35, Kontrast 75, Ljusstyrka 50, Färg 40, Färgton 0, Skärpa 0, Black Strech Av, MPEG Brusred Av för DVD och Mellan för TV. DNR Av för DVD och Hög för TV, och slutligen Färgtemperatur Normal. DVD-bilden på komponent är skaplig, men knappast fantastisk. Bilden är snäppet bättre än TV, men långt ifrån vad skärmen är kapabel till. Det spelar ingen roll om du kör interlace- eller progressiv signal eftersom skärmen ändå har egen DCDi, utan båda är lite grötiga och smuliga i karaktären. Samma sak gäller med HDMI i 576. Men med 720 sker det mirakel och bilden blir oerhört mycket bättre i fråga om lugn, stabilitet, skärpa och detaljrikedom. 1080i ger slutligen faktiskt ytterligare några procent bättre bild, och L68 visar att den är kapabel till underbar bildkvalitet, bara källan är god. Vanlig TV (digital) ser o-inställt inte så övertygande ut, men med filtrena inställda enligt ocan så blir bilden riktigt fin och njutbar, även om Hitachis TV-bild är några strån bättre, om vi bortser från svärtan. Toshiban har dock svärtan och kotrasten på sin sida. Men inte lugnet, mjukheten och vinkeln som sagt. Det är dock med DVD och i 720 och 1080 som L68 verkligen skiner. Bilden här är oerhört fin, förutsatt att man tar hänsyn till hur man sitter. Bilden har djup svärta, perfekta färger, mycket bra skärpa, härlig kontrast och bra ljustryck. Ja – en perfekt TV för den som bor lite mindre och är inte fler än 3 som skall dela på soffan. TV-bilden är värd en 3:a i betyg och DVD-bilden en stark 4:a så det får bli 3+ i totalbetyg med andra ord. Det känns som att deras förra modell, generation 58, med det testade 37-tums-objektet, imponerade lite mer, men detta är ändå en TV värd ett besök hos din handlare.

Bästa bild: HDMI

Kontakter:
Dubbla SCART, dubbla HDMI + en extra HDMI på sidan. I övrigt som det brukar vara med komponent, S-video, komposit och stereoljudutgång.

Knappar:
En diskret och alldeles lagom knappsats. Det tar några dagar innan man lärt sig vilken knapp som gör vad dock, då det ofta blir mörkt här bak.

Fjärr:
En ganska traditionell TV-fjärr med den vanliga färgglada Text-TV-hjälpande 4-knappsatsen.

BETYG (Totalbetyg: "Price/Performance")