Epson EMP-TW700

FANTASTISKA LCD-BILDER!

…igen! Denna gång gäller det LCD. Sist vi fick mysa av glädje för samma anledning var i och med testet av vår senaste DLP-referens; Sharp XV-Z3000 som plötsligt gav oss DLP-kvalitet som för bara 2-3 år sedan kostade uppåt 150 000 kronor. Nu har Epson och alla andra D5-enheter (Sanyo, Hitachi och Panasonic) gjort samma sak inom LCD. Viktigt att starkt poängtera är dock att detta nya, vad vi nu anser som rimligt ”pristak” för tillfället, alltså gäller 720p-baserade projektorer, och inte den nya tidens kommande 1080-enheter. Det är 1080-upplösningen som gjort att de tidigare high-end modellerna baserade på 720-upplösning från och med nu kommer att räknas som ”lägre standard”. Men tänk också på att ny högre panelupplösning förutsätter filmer och spelare med samma prestanda. Så för traditionell DVD kommer 720p med största sannolikhet att fortsätta som det klockrena valet även lång tid framöver…

© 2006 BigScreen Entertainment

Ingressen ovan handlar självklart om det vi alltid påpekat – att överdriven skalning icke är önskvärt om man som vi prioriterar skärpa och rena detaljer utan brus, konturskuggor och andra negativa skalningsartefakter, framför en tät och mer eller mindre pixelfri yta. En kort repetition för er som inte sträckläser våra tester: DVD-film i PAL-format kommer lagrat med YPbPr-format (komponent) i upplösningen 720 x 576 (720 x 480 för NTSC). En projektor med 480 pixelrader/linjer behöver alltså inte alls skala en NTSC-signal och en PAL-signal skalas ned en smula. Båda sätten är mycket bra för skärpan, men givetvis inte för pixligheten. Men som vi också alltid påpekat så är pixlighet mer eller mindre en ”myt” då det snabbt avhjälps genom att sitta tillräckligt långt ifrån bildytan. Nästa steg, en 576-upplöst projektor, skalar inte alls en PAL-signal vilket alltså också är klockrent för skärpan på samma sätt. Men sedan 720 blev så pass billigt och bra så tillverkas däremot snart inga fler 576-enheter. En 720-upplöst enhet skalar självklart således en PAL-signal från 576 till 720 linjer, och tidigare gjordes detta ofta med ganska synbar påverkan av skärpa och detaljer många gånger. Idag är däremot den övervägande majoriteten av hembioprojektorer utrustade med bildkretsar och chip som hanterar skalning på ett anmärkningsvärt bra sätt. Ett annat alternativ är självklart att använda en DVD-spelare av högre kvalitet med intern skalning som sedan skickar en färdiguppskalad signal via HDMI. Alla hittills tre testade LCD-projektorer som använder D5-panalen från Epson, uppvisar makalöst bra skalning med oerhört bra skärpa! Och detta trots att bilden på samtliga tre testade enheter också är mycket mjuk i sin avsaknad av märkbar pixlighet, trots nära betraktning. På denna punkt är dessa D5-or helt revolutionerande faktiskt! Hitachi PJ-TX300 från föregående recension missade dock lite poäng på grund av dålig intern de-interlacing, och märkligt nog lider D5-familjens moder Epson TW700 av samma problem – en ganska undermålig intern de-interlacer trots mycket bra skalning (detta görs nämligen ofta i samma chip). I övrigt är TW700, enligt oss, en dröm för alla filmfantaster med förkärlek för LCD. Vi skall också tillägga att den nya versionen av D5-panelen kan benämnas på olika sätt. Vi har valt att kalla den ”D5 – generation 2” eller ”D5g2”. Andra kallar den ”D5 MKII” (mark II), men det handlar alltså om samma sak – en förfinad version av D5-panelen som kom förra året i och med Epson EMP-TW600, Panasonic PT-AE900, Sanyo-PLV-Z4 och Hitachi PJ-TX200 – alla testade och listade i vår testlista. Epson TW700 finns även i en något bantad version kallad TW620, men liksom TW520 vid testet av TW600 så hinner vi inte med den mindre utgåvan tyvärr.

Djärva linjer
Epson EMP-TW700 bär på samma läckra design som sin föregångare TW600 som testades för ganska exakt ett år sedan. Man skulle alltså kunna säga att TW700 är 2007-års modell och TW600 följaktligen är 2006-års, även om det självklart lär vara slumpen i fråga om modellbeteckning. Hur som helst så är TW700 minst lika snygg som tidigare Epson-modeller, även om vi som vanligt är ganska trötta på vita chassin. Förvisso är det snyggare än standard-silvergrå, men ändå. Bedömningen snygg baseras alltså i första hand på själva formgivningen som är djärv och sportig, och inte på finishen. Epson har uppenbarligen en industridesigner som i alla fall tänker en smula på hur projektorn skall se ut där hemma och inte bara fungera. Finishen är som sagt vit, kalla det kylskåpsvit om du vill då den blanka ytan är alldeles så där lagom blank. Fronten med sin ”skosuleform” bär på matt silverfinish som komplement, kryddat med diverse logotyper och det tuffa fläktutblåset, kraftigt vinklat bort från linsen. Det hånfulla för oss är att i USA är projektorn lanserad med supertuff helsvart matt finish likt vår testade Sanyo Z5. Den modellen kallas "PowerLite Pro Cinema 810". Men här är det den vita TW700 som gäller. Luftintag finns UNDER projektorn så se för guds skull till att det är rent och platt därunder vid bordsplacering, samt damma av ytan (botten) ofta vid takmontering. Inga mjuka eller dammiga ytor får tjäna som underlag till TW700 för er som använder bordsplacering. Fötter består av två skruvfötter fram och en fast stödfot bak – precis som med Hitachi TX300. Baksidan bjuder på en av varje i fråga om anslutningar, vilket inte är generöst, men tillräckligt för en normal hembioanläggning. Lens Shift finns givetvis (känns som ett krav numera på en god LCD) och omfånget är stort med ett praktiskt litet ”klick” varje gång man passerar utgångspunkten/mitten, vilket är smart. Zoom och fokus är manuella, men stabilitetskänslan i de båda är verkligen av högsta klass. Ingen sladdrig löshet här inte och det är inte alls svårt att hitta maximal optisk skärpa här, även om motordrift hade varit det optimala. Men man kan inte få allt för detta förhållandevis låga pris. Ryktet säger att TW700 också har förfinad optik jämfört med TW600. Zoom är till och med snäppet större än på Sanyo Z5 med hela 2,1 för TW700, vilket är väldigt praktiskt vid installation. Vi kan dock meddela att vårt exemplar vid några tillfällen tappade optisk fokus. Av någon oförklarlig anledning så verkade optiken ”glida” en smula utan att någon rörde den, men det hände bara vid en par tillfällen. Knappsatsen är inte lika diskret och snyggt implementerad som på Hitachis modell, men det är godkänt får man väl säga. Det ser bara lite mer ”leksak” ut när knapparna har en annan färg, enligt mig. Knappbelysning lyser också endast med sin frånvaro som alltid numera. Men i stort sett är detta ett stycke god design, kanske något klumpig storleksmässigt i vissas ögon, men så är också TW700 väldigt diskret i sina lägre lamplägen. Med fullt ljuspådrag med 1600 ansi (enligt tillverkaren) verkar ljudet klättra från behagliga 25-26 dB till uppskattningsvis kring 30 dB, eller något mer. Ljusintrycksmässigt så ligger TW700 precis där de andra två nya D5:orna ligger, kalibrerade på ett bra BigScreen-sätt. I sitt ljusaste förvalsläge Dynamic så visar dock Epson vart skåpet skall stå i fråga om potentiellt ljustryck och här tvivlar vi inte alls mycket på de 1600 ansi de angett. Fjärrkontrollen är för övrigt en trevlig återkomst den också från TW600 – snygg, passande design, bra kommunikation och belyst.

Komplicerade menyer
OSD-menyn på Epsons TW700 är liksom hos tidigare modeller MYCKET utförlig, men föga pedagogisk och överskådlig. Många viktiga funktioner gömmer sig bakom egenpåhittade huvudrubriker vilket gör denna maskin till en ganska svår pjäs att hantera om man är nybörjare. Förvisso kommer den också väldigt bra inställd från fabrik i vissa lägen (förval), men som vanligt går den också att få bättre beroende på dina förutsättningar. Dessutom är bilden OERHÖRT varierande mellan de olika förvalen, varav många är väldigt mörka och varma i sin färgton. De förval vi fann mest användbara på grund av deras minsta andel kraftiga färgavvikelser var Living Room och Normal. Den första för ljusa rum och den andra för mörka – med andra ord för en gångs skull ganska korrekta namn på dessa förval. Vi fick dock kritik av ISF-förespråkare för vår recension av Hitachi TX300 nyss där vi menade att 9300K i TX300:s meny gav ”naturliga färger”. De menar att den bilden är på tok för blå. Vad jag menade med det är att den bilden såg renast ut i fråga om tydliga färgstick/färgavvikelser från vad mina ögon är vana vid efter 9 år som testare i denna bransch där utgångspunkten från början var en traditionell TV av god kvalitet (Sony Trinitron). Men vi har inga spektrometrar och ISF-utrustning för tiotusentals kronor att mäta upp klockren 6500K-återgivning på pricken, utan får fortfarande bara förlita oss på långvarig rutin och vana som (normal)kräsna konsumenter. Den rutinen sade så i fråga om Hitachi, och här säger vi att Epsons 6500-7500K känns mycket lagom i fråga om färgneutralitet i vår smak. Med neutralitet menar vi alltså minst andel tydliga färgstick som syns tydligast enligt oss främst i sepiatoner (rött, gult, brunt samt grönt), utan att för den del göra bilden överdrivet blå-tintad. 9300K på Hitachi är nämligen ganska likt 7500K på Epson vilket också visar att det är många faktorer som spelar in och att tillverkarnas egna Kelvin-angivelser sällan stämmer ens i närheten av ”pricken”. Hur som helst, vi gjorde bedömningen att 6500K för en gångs skull (liksom på Mitsubishi HC3000) var en bra utgångspunkt på TW700, men man kan också utgå från 7000, eller 7500K om man tycker mer om ljusare och svagt kyligare färgkaraktärer (som vi brukar göra). 6500K är för övrigt också den färgtemperatur (enligt OSD:n) i just denna projektor som ger mest dynamik i bilden. Temperaturer under den sänker dynamiken, precis som temperaturer ovan den gör det samma, även om det är extremt subtilt. Men med 6500K här så följer det också med en hel del gult och orange samt brunt och framför allt grönt på vissa förval i kombination med denna färgtemperatur (som alltså ter sig HELT olika för olika förval – trots samma Kelvin-angivelse). Och detta kan vara svårt att kalibrera bort på ett bra sätt utan instrument. 6500K med de övriga inställningar vi hade var dock fullständigt underbart och i ett förval PÅ PRICKEN identiskt med den kalibrering jag gjort på vår Sharp XV-Z3000.

Rätt förval är nyckeln!
Den komplicerade kalibreringen för den som vill ge sig jakt efter på högre höjder, dess omfattning och dess smått gömda nyckelkomponenter gör TW700 till en lite svår maskin, men också till en oerhört kompetent sådan möjlighetsmässigt sett. Det känns svårt att kalla den Plug n Play, men delvis så är den det också – det beror på förvalen. Epson TW700 har som alla andra en samling förval för bilden. Enligt oss är det två av dem som känns som ganska klara i fråga om startposition. Och precis som med TW600 så har vi valt att kalibrera på två sätt – dels för ljusa rum och dels för mörka. Detta trots att vi i regel endast jobbar för mörka rum. Men det ljusa läget är alldeles för attraktivt för att lämna till slumpen. Förvalen heter: Dynamic, Living Room, Natural, Theatre, Theatre Black 1, Theatre Black 2 och sRGB. Den sista skall man endast använda med data. Black-lägena är enligt mig lite för fadda och mörka och ger lite känsla av att köra en sportbil för långsamt. Theatre är inte helt övertygande heller i sin färgåtergivning som drar åt för mycket grönt och blått enligt mig, men Dynamic är trots väldigt mycket gult ett intressant läge för dig som tänker se på film i vita rum med lampor tända. Det gula går att ”bota” genom vitbalansen RGBCMY. Svärta kommer inte finnas, men ack vilket ljustryck! Annars är det Living Room som gäller i första hand. Här fungerar 6500K examplariskt och betydligt bättre och mer korrekt än på andra förval med samma färgtemperatur ställd. Det andra läget är som sagt Normal och det fungerar fint i mörka rum. Detta är alltså också kopplat givetvis till TW700:s ljushantering. Men det är hur som helst verkligen förvirrande att samma Kelvin-temperatur kan te sig så olika beroende på övriga inställningar. Ställd till Natural så är Epson SOLKLART bättre än Sanyo i motsvarande naturell-läge, vilket också var varför vi kalibrerade Sanyo enligt testet. Kalibreringen för interlace-komponent på Z5 stämmer väldigt bra med bilden TW700 ger på Natural, samt med vår referensbild från Sharp Z3000. Bra betyg för Epson alltså!

Ljuskontrollering och de-interlacing
Låt oss dra en del av de features som TW700 har också innan vi går vidare med inställningarna. I fråga om ljushantering så är Epson mycket snåla anser jag då man behållit konceptet med endast 1 iris, liksom TW600 hade/har. Hitachi använder två iris och likaså Sanyo som dessutom har ljuskontollerad lampa. Så på denna punkt är jag personligen lite besviken då jag väldigt gärna hade sett en extra manuell iris likt Hitachis på denna Epson-modell. Detta eftersom TW700 är väldigt ljusstark så det finns resurser att ta av. Men det får gå ändå. I det mörkare läget Normal är svärtan ungefär emellan Sanyo Z5 och Hitachi TX300, där den senaste är djupast (delvis tack vare sin manuellt ställbara iris). Självklart ställde vi hur som helst Epsons autoiris till On. Svenska finns förresten icke som menyspråk, men vem kan inte engelska idag? Aspect är i fabriksläge av någon outgrundlig anledning ställd till 4:3 kallad ”Normal”. Vem som bestämt det undrar vi då detta självklart är en 16:9-projektor, och därav bör Normal vara 16:9 och inget annat. Men så här är det och wide-läget kallas istället Squeeze. Där skall alltså TW700 ställas för att nyttja hela panelen. Funktionen Position som kan flytta bilden upp, ned, höger och vänster inom bildytan är försedd med grafiska symboler, ej siffror, så dribbla inte bort dig här. Epson Super White heter en funktion som skall höja vitheten i det vita, men märkligt nog verkar den i första hand sänka dynamiken i totalbilden, kanske för att ge ett intryck av större kontrast mot vitt? Men vi föredrog att ställa denna till Off. Denan funktion är för övrigt också endast tillgänglig i vissa förval. Den finns till exempel under Normal, men inte under Living Room. Men lämna denna Off när den finns. Progressive är funktionen som skall tala om vilken de-interlacing man vill använda; Film, TV eller Off. Varför man INTE skulle vilja ha bra de-interlacing alltid vet jag inte, men däremot är det tydligt att ingen av dessa två fungerar tillfredsställande för DVD-film i alla fall. Resultatet påminner klart om Hitachis, så på denna punkt vinner Sanyo Z5, men det spelar däremot ingen roll för helhetsintrycket som ändå är till Epsons fördel. Nu har vi definitivt inget mer negativt att säga, så nu följer mest en samling superlativ skulle jag tro.

Att ställa in bilden
För er liksom vi som har ett väldigt mörkt rum, eller i alla fall ett rum med bra ljuskontrollering (mörkläggning) så rekommenderar vi alltså läget Normal. Med detta skall det vara 6500K som färgtemperatur i menyn och viktigt är att Skin Tone här är ställd till 0. Vitbalansen kan ändras på två sätt – antingen genom traditionell RGB-justering med Gain och Bias för rött, grönt och blått. Eller så kan man använda RGBCMY, men där är det annorlunda reglage som styr Hue och Saturation, det vill säga balans och färgmättnad för både additiva (RGB) som subtraktiva (CMY) färger. Vi fann det dock inte nödvändigt att mecka här inne, men för ISF-perfektionisten så är det ju bara trevligt med options. Gamma med stora inställningsmöjligheter är nästa stora kalibreringsaspekt, för den som vill. Gamma 2,0 till 2,4 eller Customized kan väljas. Den sista kräver mätinstrument anser vi, men annars är 2,2 perfekt som gammaval. Här finns en bra balans av svärta och detaljer i lågdagrar precis som det skall vara med 2,2. Color Temp, Skin Tone, RGB/RGBCMY och Gamma faller förresten alla under huvudmenyn; Color Adjustment. Den redan omtalade skärpan via Sharpness kan ställas till Normal eller Advanced men oavsett läge här så går det utmärkt att maximera den. Inga överslag kunde registreras, och allra vassast blir det med Advanced där man har tillgång till High-band och Low-band Enhancement samt H (horisontell) och V (vertikal) Sharpness. De kan ställas till maxvärdena 20 respektive 8 om man har en bra DVD-spelare. Men 10 respektive 4 skall fungera för alla. Tint ställde vi till -15 och Color Saturation likaså, då TW700 är som många andra väldigt färgstark från fabrik. Brightness och Contrast har i menyn syskonvärden i och med deras egentliga facknamn; White Level och Black Level. Oavsett vad man väljer att jobba med så ger de samma resultat. I detta läge ställde vi White Level till -2 samt Black Level till 2, eller Brightness till 2 och Contrast till -2. Det är valfritt (frågan är bara varför man har två menyer som gör samma sak?). Alla dessa fyra gömmer sig under menyvalet Input Adjustment.

LCD lever verkligen igen!
Förvalet Living Room blev vårt primära val i slutändan, med färgtemperatur 6500K och Skin Tone 4. Här är bilden verkligen helt perfekt efter vår smak och matchar referensen på pricken i fråga om färger. Skillnaden mot Normal är inte stor, men den finns där, främst i mängden grönt som kan minskas en smula om man vill i vitbalansen för Normal. Alternativt minskar man blått en aning för Living Room om man vill matcha de båda exakt lika. Detta är i alla fall vårt förstahandsval i fråga om korrekt bild efter de kriterier vi har. Tint här blev -10 och Color Saturation hela -20. White Level/Contrast skall vara -2 och Black Level/Brightness 0. Övriga inställningar som på Normal. ”Problemet” här är den något försämrade svärtan som kommer med det högre ljustrycket. En grå duk skulle fungera bra med TW700 eller helt enkelt större bildstorlekar också. För er som undrar över signalval så kan jag också meddela att Epsons maskin hanterar alla signaler precis lika bra, bortsett från de-interlacing. Men oavsett interlace-komponent, progressiv komponent eller HDMI så är beter sig bilden lika i fråga om allt annat, men på grund av bristen på bra intern de-interlacing så rekommenderar vi progressiva signaler. I övrigt så är det bara ypperligt! Färgåtergivningen är allt vi kan önska. Svärtan är ok med Living Room och bra med Normal. Ljustrycket är normalt med Normal och dynamiskt med Living Room. Skärpa, både digital och optisk är av proffskvalitet och detaljrikedomen i bilden är av sådan klass att man nästan tror man ser på HD-DVD. Detta dessutom utan att bilden känns pixlig eller överskarp. Mjukheten finns där blandat med den höga skärpan. Kontrast är minst lika bra som hos de övriga nya D5-orna och dynamiken likaså. Epson EMP-TW700 är en vinnare, inte alls baserat rent på bildkvalitet i sig, men däremot i helhetskänslan i den bild som TW700 ger med dessa förhållandevis snabba inställningar samt de möjligheter som finns för den som vill proffskalibrera. Epson har verkligen visat att de är i frontlinjen för LCD-teknikens fortsatta överlevnad, trots att vi bara härom året trodde att tekniken skulle försvinna. Vi bugar oss för Epson!

Bästa bild: Progressiv komponent el. HDMI!

Kontakter:
En av varje-principen återigen. Vanligt och tilräckligt med andra ord. En komposit, en S-video, en komponent, en VGA och en HDMI. Dessutom bjuds det på en SCART-ingång, men denna kräver dock specialkabel/kontakt och är inget vi har testat.

Knappar:
Knappsatsen saknar belysning och känns lite "plastig", men får ändå godkänt.

Fjärr:
Fjärrkontrollen är för övrigt en trevlig återkomst den också från TW600 – snygg, passande design, bra kommunikation och belyst.

PLUS + Mycket kraftigt ljusflöde + Stor dynamik och kontrast + Bra LCD-svärta + Iris utan iris-delay + EXEMPLARISK färgåtergivning i ”Living Room” med 6500K från fabrik + Lika bra färghantering oavsett insignal!!! + Skärpan är banbrytande + Flexibel för olika rum + STORA kalibreringsmöjligheter! MINUS - Dålig de-interlacing! (”Kräver” progressiva signaler!)

BETYG (Totalbetyg: "Price/Performance")

EXTRA
Trots att vi egentligen är väldigt mycket emot screen shots av flera anledningar så försöker vi också ändå bejaka alla er som frågar efter dem. Speciellt vid stora shoot-outs som nu... Här är i alla fall några bilder som visar hur lika bilderna är mellan Sharp XV-Z3000 (överst), Sanyo PLV-Z5 (vänster) och Epson EMP-TW700 (höger). Notera också att Sharp är ganska KRAFTIGT kalibrerad på känsla, Sanyo likaså, medan Epson å andra sidan är ganska snabbt inställd med förvalet "Living Room", färgtemperatur 6500K i menyn, samt något ändrad Skin Tone och Tint... Ändå är de så oerhört lika! Vi kunde inte vara mer nöjda - med dem alla!!! :)