Optoma ThemeScene HD72

FRÅN KLARHET TILL KLARHET

Stora Optoma med sin hembioinriktade produktserie ”ThemeScene” är en av de varumärken som synts mest av alla på det lilla hobbyprojektet BigScreen genom åren. Dels fullkomligen spottar tillverkaren ut nya modeller, men de gör det också med oerhört bra resultat gång på gång – oavsett prisklass! Det förtjänar stor respekt, och Optoma har verkligen vår respekt. Optoma ThemeScene HD72 är den senaste projektorn i den ännu ganska färska serien av 768p-baserade DLP-projektorer och ingår således i samma familj som Mitsubishi HC3000 och vår senaste referensmodell; Sharp XV-Z3000. Hur står sig då ThemeScene HD72 emot dessa två konkurrenter?

© 2006 BigScreen Entertainment

Jag är fullt medveten om att vissa inte håller med oss om att Sharp drar det längsta strået av Z3000 och Mitsubishi HC3000, men det var vad vi kom fram till, och det står vi fast vid lika hårt som meningsmotståndare står fast vid motsatsen. På samma sätt står jag benhårt fast vid att Optoma nu med bravur lägger sig i minst samma klass som de andra två kombattanterna i denna klass, men viss modifikation beroende på ändamål. Alla tre är de enligt oss förnämligt bra produkter till ett pris som får större modeller att kallsvettas. Varför Sharp lade sig en hårsmån före Mitsubishi nu senast framgår klart i de recensionerna, så nu lägger vi störst fokus på hur ThemeScene HD72 står i förhållande till Z3000 i första hand naturligtvis, då den samme som sagt är referensprojektor numera – och tillika den billigaste vi någonsin haft. Man skall också komma ihåg att Optoma fram tills nyligen också höll platsen som referens (eller ”DLP-referens” för de som istället föredrar LCD, där Sony VPL-HS60 ännu leder) med sin fenomenala (dock något ljusfattiga) ThemeScene H79. Detta var och är en underbar projektor med DarkChip3-teknik som tilltalar alla som behöver hög kontrast och mycket djup svärta i mörka hembiorum. Men då modellen nu utgått, samt då Sharp Z3000 erbjuder mer flexibilitet och till betydligt lägre pris så föll det sig naturligt att läget är som det är nu, hos oss. Nu skall vi gå från det aktuella läget, till det aktuella objektet…

Blankt och tjusigt
Designen på HD72 är inte dum alls. Det är ”takvänligt” vitt som är ganska vanligt, men det är också blankt och tjusigt och det matchas fint av den kromade trattformade linsen som sticker ut likt en silverkantarell ur det isblanka höljet. Knappsatsen är av en helt ny design där de alla ligger på rad. Finishen är även här krom. Framtill har vi två stödfötter som går att höjdjustera samt två skruvfötter baktill. Det vill säga fyra individuellt justerbara fötter istället för två som på Sharp Z3000. Luft tas in från höger och baktill – båda underifrån, och blåses ut på vänster sida, riktat bakåt. Eftersom luftintagen sitter under, så råder vi som alltid att man är försiktig med vart man ställer projektorn (inga dukar eller mjuka underlag). Bäst gör sig en projektor alltid i taket. Framsidan skryter också med en ovanlighet inom projektorer; inbyggd Faroudja DCDi. Att ha en de-interlacer av denna kaliber inuti projektorn borgar för flimmerfria bilder oavsett bildkälla. MYCKET bra, och ännu ganska ovanligt. Återigen är detta något Sharps modell saknar (även Mitsubishi). Vi återkommer till detta längre fram. Anslutningarna baktill är standard; ”en av varje”, och eftersom detta är en projektor av senaste modell så finns det självklart HDMI, men även DVI som digitalanslutning. Fjärkontrollen håller samma överklass som Optomas fjärrar alltid gör. Den är lätt att hantera med tydliga grafiska symboler. Den är belyst och den kommunicerar utmärkt med projektorn. Belysningen är för övrigt också försedd med dimmer, så ljuset sakta minskas några sekunder efter man slutat använda fjärren. Som alltid från Optoma – en utmärkt fjärr.

Konkreta skillnader
Om vi gör som i testet av Mitsubishi HC3000 och först ser till de skillnader som är mest uppenbara mot Sharp XV-Z3000 så kan vi sätta fingret på följande. HD72 har 1300 ansi på pappret, medan Z3000 har 1200. Upplösningen är givetvis densamma då båda är 768p (1280 x 768) av typen DarkChip2. Kontrasten är hos Optoma 4000:1, hos Sharp 6500:1. Återigen enligt specifikationerna naturligtvis. HD72 har en spinn på 4x (240 Hz) och Z3000 5x (300Hz). Optoma har 7-segments färghjul (RGBwRGB) för lite mer ljustryck, medan Sharp har 6 (RGBRGB). Sharp har 3 iris-lägen medan Optoma helt saknar iris och istället använder sig av ljuskontrollerad lampa (likt Sanyo PLV-Z4). Sharps zoom är 1,15 medan Optomas är 1,20. Det var de konkreta skillnaderna på pappret. Om vi sedan lägger till det vi sett i vårt testrum så handlar det om; dels ett svagt ”ljusflicker” (flimmer) som kan synas i pausade bilder med Optoma HD72, medan Sharps bild är 100% stilla. Detta kan vara ett fel på lampan eller ett överbelastat strömuttag. I rörliga bilder syntes det inte alls. Optomas modell har också, liksom många andra Optomor, ett litet ”problem” med halo-ljus kring bilden. Återigen är detta något som är svårt att se och mest en bagatell. Bilden Optoman ger är överlag ganska mjuk och brusfri, medan Sharps modell är hårdare i karaktären, med högre skärpa men också mer brus i bilden.

Normalt fläktljud
Sharp är inte direkt kända för diskreta fläktljud på sina projektorer, och många lär nog avstå från Sharps Z3000-modell just bara därför, även om den i övrigt är excellent enligt oss. Mitsubishis modell är betydligt mer diskret, och det får man nog säga om HD72 här också. Det låter i alla fall inte alls lika mycket, även om det inte heller är ”tyst” på något sätt. 29-30 dB känns träffande. Sedan gör vi också som alltid med DLP – kör dem i det högre lampläget eftersom en DLP klarar detta bättre än LCD (som i sin tur ofta numera kompenserar med en iris) och därav kommer också det högre fläktljudet givetvis (tyvärr). Men det är bättre än Sharp hur som helst. Menysystemet på HD72 är av en ny sort mot vad vi är vana vid från förr, men detta är bättre. Det är mer diskret, samtidigt som det är mer överskådligt och snabbnavigerat och välstrukturerat. Vanliga finesser som vi även finner hos de flesta är bland annat; Format, Zoom, Overscan, Keystone, Language och Projection. Nyare typer är Display Type där man väljer om man vill nyttja 720 eller alla 768 rader på höjden. Image Shift är också den självklara nyheten på alla 768p, och den funktionen ger en mindre ”lens shift” ävrn om det sker digitalt för 720-bilden inom 768-ytan. Men det är ändå 48 extra linjer att flytta bilden med uppåt eller nedåt – mycket bra i brist på äkta lens shift.

Mycket stort kalibreringsbehov
Nu kommer vi in på den alltmer oerhört hett debatterade avdelningen: kalibrering. Jag skall peta ihop en separat artikel om detta inom kort (läs snarast) då ärendet har eskalerat till mer eller mindre ohanterbara och synnerligen otrevliga proportioner i andra forum online. Men nu skall vi inte tappa tråden och fördjupa oss i den tråkiga aspekten för tillfället, utan först bara konstatera det viktiga. Optoma ThemeScene HD72 är liksom Sharp XV-Z3000 ganska ”bedrövlig” i färgskalan från fabrik. På denna punkt mosar Mitsubishi HC3000 den båda genom att nästan bara ställa den i 6500K (Kelvin). Men på Sharps modell får man leta och leka sig fram tills det blir bra, och oss tog det en stund vilket framgår av det testet. Här slapp vi den resan då denna HD72 uppenbarligen har varit på test någon annan stans där recensenten vet hur bra färgåtergivning skall se ut (det vill säga så verkligt som möjligt). Jag förvånades nämligen först över hur otroligt korrekt HD72 såg ut direkt ur kartong innan ett besök under vitbalansens meny ”RGB Gain/Bias” visade hur vitbalansen var kraftigt justerad. Nollställde man dessa mätare så blev bilden till att börja med väldigt grön, men också fadd och blek. Det såg helt enkelt inte bra ut, men med dessa inställningar som fanns där, så var det ”dead on” efter vad jag hade önskat själv. Bilden var också i det närmaste identisk i fråga om färgåtergivning som vår sedan tidigare kalibrerade Sharp Z3000 som stod bredvid – ett ganska bra betyg för både den okände recensenten likväl som vår egen inställning, då de var så lika. Hur var den inställd då, undrar säkert många nu. Värdena var R Gain 6, G Gain -4, B Gain 7, R Bias -13, G Bias -13, B Bias -11, och med dessa så såg alltså Optoma HD72 helt perfekt ut (efter hur långt man kan komma med ett tränat öga i alla fall. Självklart kan man säkerligen nå ännu längre om man hostar upp några tusen för en så kallad ISF-certifierad kalibrering som inledningen av detta stycke handlar om. Detta är hur som helst något man bör pilla till innan man gör något annat, för annars är det inte så lätt att få till en så vacker bild som vi fick.

Modes
Vidare med inställningarna så fanns det inga så här pass livsavgörande saker utom möjligtvis val av rätt grundinställning så klart. Denna punkt är något vi brukar börja med, men det kändes viktigast att klara av färgbiten först denna gång. Optoma HD72 har fem grundval och alla är de färdiginställda lägen av grundmenyvalen, och inte olika lägen för gamma som det kan vara på andra modeller. HD72 har istället separat val för gamma också. Mode som grundvalen kallas ger; Cinema, Bright, TV, sRGB och User. Först fastnade vi för Bright, men eftersom läget TV är den enda som verkar fylla hela DMD:n i bredd (de andra skalas ned?) så utgick vi från läget TV där bilden är större i höjdled samt åt höger. DeGamma blev nästa punkt att titta på och här erbjuds lägena; Film, Video, Graphics och PC. Istället för att uttrycka oss felaktigt angående hög eller låg gamma och få på moppe för det, så säger vi som så här… Det ljusaste läget (mest krispig med tydliga lågdagrar) är Video och det mörkaste (mest fadda) är Film. Graphics är snäppet tydligare än Film och PC hamnar precis innan Video. Vi valde oftast läget Video, men de andra fungerar fint med beroende på bildstorlek och ljusförhållanden i rummet. BrilliantColor som till viss del hör ihop med 768p-tekniken är en mjukvara som ger tillgång till ”ljustoppsjustering” av det vita på HD72. Det är frestande att köra denna på 10, men för säkerhets skull kan man stanna vid 5-7 för att undvika risk för överstyrda högdagrar. TrueVivid heter nästa funktion som vi valde att ställe till 0. Att öka på denna tycks göra bilden blekare i färgtrycket (kalla det ”färgkontrast”). Color temp är gjuten på läget 1 av 0-2. 0 ger gul bild och 2 ger blå bild.

Artificiell Intelligens?
AI är ett hett ord i filmvärlden. På senaste tiden har benämningen hittat till projektorbranschen med i det avseendet att man implementerar avancerad ljuskontroll. Detta är självklart inget med ”intelligens” att göra, men däremot en smart innovation. I de flesta fall använder man sig av en iris för att kontrollera ljuset – antingen automatiskt eller manuellt. AI förknippas dock alltid med automatik dock. På Optoma HD72 saknas som sagt tidigare iris helt, och man har istället valt en ljuskontrollerad lampa. Dessvärre kan i alla fall ingen av oss så någon effekt av AI aktiverat – bilden är kontant mycket ljusstark. Ljustrycket ligger i princip sida vid sida med Sharp Z3000 och jag skulle tippa på att HD72 mäter kring drygt 1000 ansi i en korrekt mätning. Hade detta varit en äldre projektor så hade svärtan fått lida mycket av detta, men idag är DMD-tekniken i sig bättre så redan vid bildchippet får man bättre ljuskontroll och svärtan påHD72 är helt ok, trots avsaknad av iris och trots att vi inte kunde se effekten av AI-lampan. Nivån på svärtan ligger ganska precis mellan den svärta som Sharp ger mellan det öppna och det halvslutna läget med sin iris. Med andra ord är projektorerna extremt lika i fråga om ljustryck och dynamik med max ljusflöde aktiverat.

Perfekt de-interlacing
En mycket trevlig och ännu ganska ovanlig detalj är det inbyggda DCDi-chippet. I menyn finner vi också tillgång till Noise Reduction, V Edge Enhancement och H Egde Enhancement. Dessa lämnade vi på default, men själva DCDi-funktionen självklart på Auto. Detta innebär att oavsett källa så ger Optoma ThemeScene HD72 mycket god de-interlacing. Man kan även välja att aktivera eller avaktivera vilka källor man kopplat in. Detta gör att projektorn kan snabbare hitta en källa på automatik, istället för att själv peka ut den. Color Space heter valet av just densamma, och självklart skall den stå på YCbCr så länge man inte använder en RGB-källa. Men som sagt, att slippa tänka på om man har en progressiv signal eller inte är oerhört skönt och ett vinnande koncept. Anser du att du har bättre de-interlacer i din DVD – ja då är det bara att avaktivera DCDi i projektorn. Finemangs! Övriga inställningar blev för interlace-komponent: Contrast 20 och Sharpness 5. Övriga på 0. För progressiv komponent: Contrast 15, Brightness 12, Sharpness 5 och HDMI: samma som interlace-komponent! Bästa bilden blev dock vanlig interlace-komponent, tätt följd av HDMI. Detta är en underbar hembioprojektor som passar extra bra i ljusa miljöer. Det är svårt att säga att någon är solklart bättre än någon annan i fråga om ren bildkvalitet, när det gäller dessa tre. Avgörandet faller mest på ändamålen samt hur flexibel modellen är, men Opoma ThemeScene HD72 är hur som helst ett minst lika bra köp som Mitsubishi HC3000 eller Sharp XV-Z3000. Well done, Optoma… again!

Bästa bild: interlace-komponent!

Kontakter:
Anslutningarna baktill är standard; ”en av varje”, och eftersom detta är en projektor av senaste modell så finns det självklart HDMI, men även DVI som digitalanslutning.

Knappar:
Knappsatsen är av en helt ny design där de alla ligger på rad. Finishen är även här krom. Ingen belysning dock.

Fjärr:
Fjärkontrollen håller samma överklass som Optomas fjärrar alltid gör. Den är lätt att hantera med tydliga grafiska symboler. Den är belyst och den kommunicerar utmärkt med projektorn. Belysningen är för övrigt också försedd med dimmer, så ljuset sakta minskas några sekunder efter man slutat använda fjärren. Som alltid från Optoma – en utmärkt fjärr.

PLUS + Mycket ljusstark!* + Underbar dynamik! + Bra godkänd svärta + Inbyggd DCDi (Kockren de-interlacing av alla signaler!) + Perfekt färgåtergivning (KRÄVER dock kalibrering) + Skärpan + Bildens ”lugn” i detaljer + 768p ger 48 raders ”Image Shift” + Priset MINUS - Svagt ”ljusflicker” i stillbilder - Lite haloljus - Saknar Iris! - * Begränsad svärta (Mår bäst i lite ljusare rum) - 4x spin (240 Hz)

BETYG (Totalbetyg: "Price/Performance")

EXTRA
Får vi bjuda på en par bilder som visar hur lika de såg ut efter kalibrering? Optoma till vänster och Sharp till höger... Hav överseende med fotografiets kvalitet (åldrig kamera).