Sanyo PLV-Z5

”D5” – GENERATION 2: WOW!

Nu är det ett litet tag sedan vi hade en LCD-projektor på sträckbänken. Det var, för att vara exakt, i mars detta år. Då rusade Sony fram med sin VPL-HS60 och tog platsen som referens för LCD-projektorer. Denna plats är oerhört tätt följd av ”D5-ligan” bestående av Epson EMP-TW600, Hitachi PJ-TX200, Panasonic PT-AE900, och Sanyo PLV-Z4. Alla fyra sistnämnda använder Epsons LCD-paneler generation 5 – kallade ”D5”. Denna efterföljare till Sanyo PLV-Z4 använder dock inte en ny panel, utan är istället en trimmad ny utgåva av Z4 med ”samma” D5-panel. De andra tre LCD-leverantörerna har gjort samma sak. Den nya D6-panelen är nämligen en ”Full HD-panel” i 1080p, så detta är alltså med största sannolikhet en sista omgång D5-enheter som vi kommer få att se från de fyra LCD-giganterna.

© 2006 BigScreen Entertainment

Framtiden är som vanligt större, kraftigare, och bättre när vi pratar hemelektronik och allt efter gränsen 2006/2007 lär definitivt i huvudsak handla om ”HD” i någon form. Det har gjort att 720p-upplösning har blivit extremt prisvärt idag och de nya D5-orna är därför också inte bara nyare, utan även billigare än sina föregångare. 720 är förvisso också en HD-upplösning, men 1080 kommer att gå under benämningen ”Full HD”. Nu handlar det om vem som kan fånga flest konsumenter i denna förmodade sista våg av 720p inom LCD, innan upplösningen kommer räknas som ”low-end” (liksom 480/576 gör idag). Tillverkare har alltid sökt överträffa varandra samtidigt som man köper OEM-prylar av varandra – nästan likt historiens cowboys och indianer, där de vita sålde vapen till indianstammar som de sedan krigade emot, om man tillåts sväva iväg en smula långt med liknelserna. Men lustigt är det, och egentligen så skulle man kunna säga att både Epson, Hitachi, Panasonic och Sanyo tillverkar ”en och samma projektor”, fast i olika skal, med olika kringkomponenter, optik och mjukvara. Ibland undrar man dock vart gränsen går när man först kan kalla det för ”en annan produkt”. Men å andra sidan så är det också ibland just de små detaljerna som gör det. Till exempel en bra eller dålig intern de-interlacer, bättre eller sämre optik, mjukvara och så vidare. Och ibland är det trots små eller stora skillnader nästan ingen skillnad alls i kvalitet i alla fall, och då kan det istället bli en fråga om design eller självklart prissättning. Dessa fyra tillverkare har alltid dragit mer eller mindre jämt, så när som på några strån här och där, och därför skall det som alltid bli intressant och se om det gäller ännu. Vår gissning är självklart; ja! Med största sannolikhet kommer det bli svårt att utse någon solklar vinnare, men vi skall göra vårt bästa, och först ut är Sanyo PLV-Z5 som sagt. Detta mest på grund av att Sanyos svenska distributör Cavena Multimedia är mycket duktiga på att snabbt få loss demoenheter. Näst på tur står den som först kommer hit av de andra tre. Vi skall även försöka styra till det så vi kan göra en shoot-out mellan alla fyra och självklart har vi LCD-referensen Sony VPL-HS60 på plats, utöver vår ”huvudreferens” – DLP-referensen Sharp XV-Z3000. Ja det är snart huset fullt här nu med högpresterande ”prisbomber” och utgången kommer kanske att bli något av en nagelbitare för de BigScreen-läsare som går i LCD-köpartankar just nu. Glöm för all världen heller inte att också försöka SE produkten innan du köper den, samt skaffa gärna också intryck från andra sajter och tidningar med. Second opinions skadar inte, även om de kanske förvirrar ibland också så klart. Detta är hur som helst vad vi på BigScreen kom fram till när det gäller Sanyos bidrag till D5 – generation 2…

Välfungerande design & SVART finish!
Designmässigt så känner man igen Z5 från Z4 direkt. Om vi tittar på den vanligaste versionen i silver till att börja med så är det enda som skiljer rent utseendemässigt att det nu är svart detaljtext på chassiet istället för vit. Powerknappen är lika matt som chassiet nu istället för blank krom och slutligen; man har nu dubbla HDMI-ingångar. Dubbla komponentingångar finns också självklart kvar från Z4. Men roligast av allt enligt mig är att Z5 till skillnad från tidigare generationer numera finns även i SVART. Tack och lov har någon lyssnat på alla som liksom jag tycker att svart är tidlöst och tveklöst snyggast. I övrigt är Z5 designad som Z4 rent utvändigt, så se gärna den recensionen för mer detaljerad info om fysiska funktioner. Kvar finns också den automatiska luckan som skjuts fram framför linsen vid avstängning, samt tvärtom vid aktivering. Det är en mycket snygg och användbar finess, samt framför allt praktisk då man slipper tappa bort linsskyddet eller att det bara hänger där i ett snöre, vilket inte är så snyggt. Chassiet är relativt stort som innan, vilket också bidrar till Sanyos lyckade fläktljudshantering som verkar som lägst hamna kring mycket låga 20-23 dB. Förvisso är detta helt temperaturstyrt, så beroende på ljusstyrka och temperatur i projektorn så kommer ljudet att variera emellanåt vilket kan te sig lite märkande just när det sker. Som mest kan Z5 låta kring drygt 29-30 dB skulle jag tro, men för det mesta så måste Z5 klassas som mycket diskret. Vår DLP-referens låter flera gånger högre kan jag lova! Och i en tyst scen så uppskattas det mycket med tystnad så klart. Skall vi prata specifikationer så har man gått från 1000 ansi och 7000:1 i kontrastvärde till 1100 ansi och 10 000:1 i kontrast. Det senare känns som man verkligen får ta med en smula skepsis, då det skulle innebära samma kontrast som en DLP som BenQ PE8720. Men för all del, vi får väl se. Givetvis har man inte heller tagit bort den mycket omfångsrika Lens Shift:en som tillåter mycket stor bildförflyttning utan att fysiskt flytta projektorn. Detta är en funktion som VERKLIGEN saknas i samma omfattning inom DLP och som är lika bra som man kan önska. Glöm Keystone – Lens Shift är framtiden inom praktisk projektion!

3 ljuskontroller!
Självklart har också Z5 alla de avancerade ljuskontrolleringsmekanismer som Z4 har. Somliga tycker kanske det är för mycket, andra kanske för lite? Vi säger: tillräckligt! Sanyo har nämligen fortfarande hela TRE sätt att kontrollera ljuset. Dels har man en manuell linsiris, men även en automatisk lampiris (som alltså sitter längre in) samt framför allt, och lite unikt ännu för Sanyo; en automatiskt ljuskontrollerad lampa. Allt detta är givetvis som vanligt för att försöka kontrollera LCD-sidans svagaste punkt – svärtan. Och precis som med Z4, som var den första modellen med denna trippelteknik, så blir resultatet en blandning av orden lyckat och begränsat. Det viktigaste är att man försöker åstadkomma maximal svärta i mörka scener och maximalt ljus i ljusa och det lyckas man med kan man säga, det är bara återigen att det inte sker fullt så fantastiskt bra som man kan önska – men det är fortfarande ”bra”! När ljuset minskas med en iris eller minskat ljusflöde från lampan så ändras ljuset över hela bilden på en LCD-projektor. På en DLP så tillkommer också effekten av att pixlar som skall vara svarta inte förses med direkt ljus, tack vare speglingstekniken. Men den negativa effekten av regnbågsflimmer på en DLP kan självklart väga ut det hela till LCD:s fördel – och därav har vi numera så många fina LCD-modeller med någon form av ljuskontrolleringsteknik liksom denna. Det viktiga är bara att man förstår att denna teknik rent principiellt oftast gör sig bäst i ett väldigt mörkt rum då ljusflödet kan bli mycket lågt med fullt slutna iris, låg lampeffekt och strypt lampa. I detta läge är svärtan extremt djup för att vara LCD, men dynamiken i lågdagrar faller också eftersom ljuset stryps över hela bilden. Så länge vi är överens om detta så törs vi medge att svärtan är flera gånger bättre än gamla tiders LCD utan ljuskontrollering. Kontrasten ökar också lavinartat eftersom projektorn kan sluta sin autoiris, sänka sin lampeffekt och jobba med ytterligare en iris (även om denna är manuell), kontra att den även kan öppna upp iris samt öka lampeffekten. Det innebär att kontrast i ”Full On/Off” blir väldigt hög, men eftersom ljusförändringen sker över hela bilden simultant så blir alltså inte ansi-kontrasten lika märkbart mycket större, mot tidigare. Hoppas det inte lät för invecklat. Men jo, Z5 känns definitivt vassare än Z4. Vi har dock ingen Z4 kvar här att jämföra med, så vi får lita på intuition och känsla. Men jag skulle ändå våga tippa på en total kontrastökning med cirka 20 procent. Z5 känns också mer ljusstark mot Z4. Svärtbottnen känns dock lika av vad jag minns, så det är alltså det ökade ljuset som ger känslan av ökad kontrast.

Ingen iris delay
En lite tuff detalj, även om den kanske är trivial, är att OSD:n är tonad. Sådant gillas. Uppläggsmässigt så är menyerna också lätta att navigera i och det är inte svårt att hitta den funktion man söker. Den typiska OEM-fjärrkontrollen är för övrigt helt ok, även om det inte är något häpnadsväckande flashigt att tala om. Men den gör det den skall på ett bra sätt och belysning finns. Innan vi lämnar ljushanteringen ovan helt, så glömde jag nästan att också meddela hur vi ställde den. Den fixerade irisen som styrs manuellt kan ställas från 0 som är helt öppen till -63 som är så sluten som det går. Bäst kompromiss fann vi kring -20 eller maximalt -30. Detta för att inte dränka dynamiken i ljusa scener för mycket. Den automatiska lampirisen ställde vi till Auto2 då Auto1 är långsammare. Lamp Control som styr lampans effekt kan ställas till full effekt, A1, A2 eller halv effekt. Även här valde vi A2 och anledningen var densamma. En snabb iris eller annan ljuskontroll är önskvärt framför en långsam så vida den inte exakt matchar ens ögons förmåga att anpassa sig för ljusförändringar (ögats iris), men det varierar ju också från person till person (ungefär likt förmågan att se eller inte se regnbågar på en DLP). Sanyo PLV-Z5:s ljusförändringar sker på ett sätt som enligt oss är extremt svårt att notera. Lampiris ändras med A2 på en tiondels sekund beroende på bildinnehåll och man kan till och med höra hur irisen switchar lägen beroende på bildinnehåll. Detta allt medan lampeffekten å andra sidan ändras på ett sätt som är svårt att märka på grund av låg hastighet. Man ser att en mörk bild har bättre svärta än i en ljus bild (till exempel svarta kanter vid 2,35:1-filmer, likväl som man ser att dynamik och ljustryck ökar vid ljusa scener – det vill säga mer än på en LCD utan iris och dylikt. Det syns extra tydligt på textremsor. Så fungerar gör det verkligen och på ett diskret sätt som man överlag inte retar sig alls på. Effekten som beskrivs här, eller rättare sagt risken för den negativa effekten, kallas ”iris delay” och kan läsas mer om under ”Allt om bild – Bildåtergivningstekniker”. Z5 har alltså ingen märkbar iris delay.

Funktioner, finesser & vitbalans
Kikar vi vidare bland grundinställningar så hittar vi Auto Black Stretch. Denna kan ställas mellan Off, L1, L2 och L3. Ingen av dem gav någon märkbar effekt på bilden i någon signal eller film över huvud taget, så vi klassar den som ”menykosmetika” och lämnar den Off. Contrast Enhancement fungerar dock mycket bra och ger verkligen en effekt av ökad kontrast. Den kan ställas likadant och här valde vi L3 för maximal kontrastökning i bilden (större skillnad mellan ljus och mörker). Effekten syns bäst i medelljusa scener till ljusa. Transient Improvement är en funktion som lika gärna kunde heta ”edge enhancement” då den påverkar bilden på samma sätt som ökad skärpa i Photoshop gör. Man kan därför också överstyra skärpan genom att konturer slår över med spökskuggor om man ökar denna för högt relativt den vanliga Sharpness. Vi ställde Transient till L1 utav Off-L3. Color Management är inget för dig som inte har ISF-utrustning (avancerad kalibreringsutrustning), men kort beskrivet så kan man här plocka valfri färg i bilden genom ett plockverktyg i OSD:n och sedan stegvis ändra tonen till önskad ton och sedan spara. Det kallar vi total kontroll, men också invecklat och inget för vem som helst. Color List kan sedan välja mellan olika sparade lägen. Dynamic Gamma är precis som Contrast Enhancement en funktion som verkligen fungerar och här kan man välja mellan Off, Auto1 eller Auto2. Auto2 gav enligt oss bäst bild genom att den ger mer tryck i lågdagrar (mer synliga detaljer i mörker). Med andra ord så sänker man gammakurvan. För mer lättöverskådlig kontroll av färgåtergivningen så finns givetvis även av reguljär vitbalans i form av Gain och Offset för RGB, men faktiskt även Gamma för samma tre grundfärger. Tyvärr saknas som kompletteringsfärgerna CMY, men det gör inte så värst mycket då det inte är svårt att få mycket god färgåtergivning med Z5. För att mest efterlikna vår referensbild hos Sharp XV-Z3000 så ställde vi Sanyo Z5 via vitbalansen till Gain: R -5, G +5, B +10, Offset: 0 på alla samt Gamma: G -5. Detta är för interlace-komponent som signal. För progressiv komponentsignal blev det endast Gamma: R -3 som tillkom. För HDMI blev det Gamma: R -5. På detta sätt ger alla signaler i stort sett identisk färgåtergivning med mycket naturlig touch mycket lik den hos referensbilden.

BigScreen’s inställningar
Image Adjust heter den funktion som kan justera bildens placering i bildytan och här ställde vi Overscan till +10, Horizontal till -8 samt Vertical till +5. Det gav perfekt centrering enligt THX-Optimizer. Tramsiga förval för bilden verkar många tillverkare tro är nyckeln till en perfekt projektor. Personligen avskyr jag dessa fåniga förval som sällan ger perfekta inställningar för film. Det är MYCKET bättre att själv optimera och därefter spara lägen som passar till exempel ljusa rum och mörka rum (dag och kväll) och vad det nu mer kan handla om. Fungernade lägen att utgå ifrån är Natural eller om du skall kalibrera för ljusa rum; Living. De övriga tar vi inte ens upp på grund av tidsbrist. Vårt test är baserat på utgångspunkt ifrån Natural. Nåväl, nu till de slutliga inställningarna. För interlace-komponent blev det: Brightness -5, Contrast +3, Color -3, Tint -3, Color Temp User, Red 0, Green 0, Blue 0, Sharpness +4, Gamma +4 och Progressive Film. För progressiv signal var inställningarna samma och för HDMI: Brightness -4, Contrast -5, Color +3, Color Temp User, Red 0, Green -10, Blue +5 (färgjusteringen skedde alltså för HDMI även här, utöver bara vitbalansen), Sharpness +3 och Gamma +3. Vi får inte heller glömma att påpeka att funktionen Progressive: Film också fungerar i princip lika bra som Faroudja DCDi via vår DVD-spelare Denon DVD-3910. Med andra ord så får du alltså alltid perfekt progressiva bilder även med interlace-signal. Med alla inställningar enligt ovan så fick vi en underbar bildkvalitet från en LCD-projektor av senaste klass.

D5 "g2" – med ett kliv frammåt!
Sanyo PLV-Z5 ger bilder med mycket bra skärpa, både optisk och digitalt. Skärpan är väldigt hög – jag skulle vilja säga maximal, och detta också utan att slå över. Svärtan är inte fullt så djup som på andra LCD av samma kaliber, men ljustrycket går å andra sidan att pressa mycket högt om man vill, så dynamikresurser finns det gott om. Kontrasten verkar märkbart högre än hos Z4 och bilden känns överlag både skarp och dynamisk i de flesta scener som inte är kolsvarta. Ljusflödet räcker som sagt långt och det är inga problem att fylla mycket stora dukar om man så vill. 3 meters bredd till exempel är imponerande och inga problem för Z5. Även pixligheten är minskad på Z5 mot Z4 och det hela påminner om Panasonics ”Smooth Screen” trots den höga skärpan – MYCKET bra och film-likt! Iris Delay kan inte uppmärksammas, trots att ljuskontrolleringen fungerar bra med dubbla iris och effektstyrd lampa. Färgåtergivningen är efter mindre justeringar exemplarisk, men fungerar även bra som den är. Färgtemperaturen skall ställas som Low, Mid eller High, och vi utgick ifrån Mid i vårt test. Men med alla ovan justeringar går det från mycket bra till oerhört bra enligt oss och mycket naturligt. Sanyo PLV-Z5 känns som en klockren LCD-projektor för dig som letar det senaste inom LCD idag och bäst lämpar den sig för folk med ”normala” vardagsrum (eller vart man nu vill ha den) eftersom ljus är en större styrka än svärta, som dock fortfarande är mycket bra. En grå duk skulle nog fungera fint med Z5 också, för dig som vill trava längre ned i svärtbotten eller för dig med kolsvarta rum (för att slippa grådaskig-känslan i mörkret). Hur som helst så är Sanyo PLV-Z5 en hembioprojektor som vi inte har några som helst betänkligheter att rekommendera varmt till alla projektorspekulanter. Mycket god LCD-kvalitet utlovas med märkbar förbättring från Z4. Detta är för närvarande den bästa D5-baserade enhet vi testat hittills. Därför måste vi ge den utmärkelsen ”Budgetreferens – LCD” som fram tills nu senast hållits av fjolårets excellenta Epson TW600. Grattis Sanyo till ett mycket bra 3LCD-tillskott på marknaden!

Bästa bild: HDMI!

Kontakter:
Anslutningarna bjuder på dubbla dubletter så att säga; dubbla komponent samt dubbla HDMI - inte dumt alls!

Knappar:
Knappsatsen är diskret, snygg och tillräcklig. Kanske hade det varit trevligt med belysning dock..

Fjärr:
En typisk OEM-fjärr, varken mer eller mindre.

PLUS + Ljusstark! + Bra dynamik + Bra LCD-svärta + Bra egen de-interlacing + Naturlig färgåtergivning + Skärpan är mycket hög + EXTREMT tystlåten!!! + Dubbla komponentingångar + 2x zoom + Lens Shift MINUS - Kanske något långsam iris? - Något begränsad svärta (Fungerar bäst i lite ”ljusare” rum)

BETYG (Totalbetyg: "Price/Performance")

EXTRA
Här har vi en par bilder som visar hur Sanyo PLV-Z5 såg ut kontra Sharp XV-Z3000 efter vår egen kalibrering! Z5 till vänster och Sharp till höger. Bild 1 är okalibrerad Z5 och bild 2 är efter kalibrering. Hav dock överseende med fotografiets kvalitet (åldrig kamera).