Hitachi PJ-TX300 "Illumina"

SVÄRTANS SVARTA RIDDARE

Med varumärket ”Illumina” stegar Hitachi in på marknaden igen med generation 3 av sin TX-hundra-serie som började med just TX100 för några år sedan. Precis som med föregående tests Sanyo PLV-Z5 så handlar det även nu om en 3LCD-projektor med generation 2 av den så kallade ”D5”-panelen från Epson. Kvar i samma klass att testa är Panasonic PT-AX100 samt givetvis Epsons egen version; EMP-TW700. Hitachis bidrag här är den maskin av de fyra D5-orna som bär på den lägsta prislappen samt den snyggaste designen. Hur står sig då TX300 mot den nytillsatta budgetreferensen från Sanyo, och hur mycket har Hitachi höjt ribban sedan sist med TX200? Vi ser efter och jämför som vanligt givetvis även med vår huvudreferens som just nu är Sharp XV-Z3000. Hitachi gör minst lika bra ifrån sig som vi hade väntat oss!

© 2006 BigScreen Entertainment

Som vi sade i föregående test så är detta förmodligen en sista omgång av 720-baserade LCD-projektorer vi ser nu, innan klassen kommer räknas som ”low-end” då 1080-upplösningen tar över. Men än så länge verkar 720 ha mycket att ge, och för oss DVD-filmssamlare som också inser att det finns fysiska begränsningar i hur mycket man kan skala en signal/upplösning till en högre med gott resultat – för oss känns det extra bra att se hur långt man nu pressat tekniken utan att höja upplösningen. 720p eller 1280 x 720 som förkortningen står för är sedan en tid en alldeles utmärkt upplösning för en något uppskalad DVD-signal (720 x 576). Dagens low-end projektorer med 480p- eller 576p-upplösning skalar ned (480), respektive skalar inte alls PAL-signalen (576) vilket borgar för mycket hög skärpa. 720 linjer har tidigare inneburit en del avkall på skärpan på grund av skalningen, men också till förmån för mindre pixlighet. Men både Sanyo Z5 och Hitachi TX300 här visar nu att LCD kommit ikapp DLP väldigt mycket även på denna punkt och ingen av dem är varken pixliga eller oskarpa. Det ser allt bättre ut för alla LCD-vänner, trots våra prognoser härom året att LCD var på väg att dö ut. Ack så fel vi hade i det avseendet. LCD är starkare än någonsin och det visar Hitachi här lika bra som Sanyo gjorde nyss.

Svart, blank, sportig och fräsch!
Sanyo PLV-Z5 blev den första projektorn vi testat sedan svindyra InFocus ScreenPlay 777 som kommer med svart chassi. Det är som alla BigScreen-läsare vet något vi tjatat om i flera år nu – åtminstone som en option till vitt eller ännu värre; silver. Men till slut besannades våra böner med Sanyo Z5 och nu även Hitachi TX300. Skillnaden ligger i att Hitachis maskin är blank och Sanyos är matt. Vad som är snyggast där är väl en smaksak, men till viss del även en praktisk fråga i och för sig. Blanka ytor reflekterar sin omgivning och jag minns personligen min uppsättning NHT-högtalare innan jag skaffade Ino Audio, och hur de var samtliga målade i svart pianolack. Att ha blanka högtalare bredvid en filmduk är ingen höjdare, hur snygga de än är. Nu är det förvisso fråga om en maskin som skall sitta i taket, men har man ett dedikerad biografrum med mattsvart tak som jag själv, så får man självklart räkna med att ljusa bilder kommer reflekteras i projektorn. Bortsett från det så är det bara fantastiskt snyggt med blanksvart som finish. Vill man ha reflexfritt så är dock Sanyos matta yta på PLV-Z5 bättre, men det är ju ganska glasklart i sig. Vidare i designen så måste jag också säga att jag är svag för Hitachis formgivning på TX-seriens hundra-klass. Det är mycket snyggt med den stora linsen som på något sätt väller fram ur den rundade fronten, och det grova fläktgallret samt de diskreta knapparna kompletterar helhetsintrycket med en sportig fräsch känsla. Detta är en grymt snygg maskin helt enkelt! Luft tas in från vänster och blåses ut till höger samt på fronten, riktat åt höger. Fläktljudet är inte fullt så diskret som på Sanyo Z5, men det är ändå mycket lågt kring vad jag skulle kalla cirka 26-28 dB. Det varierar dock en smula efter temperatur i projektorn. För bordsplacering finns en fast stödfot bak samt två skruvfötter fram – inte helt komplett med andra ord. Vad gäller anslutningar så är det här inga dubbletter som på Sanyo Z5, utan det vanliga med en av varje, men det brukar i och för sig för det mesta räcka bra för normala användare. Fläktljudet som vi nämnde nyss beror självklart också på huruvida man väljer hög eller låg lampeffekt, och till skillnad mot DLP så rekommenderar vi här låg lampeffekt eftersom den synliga ljusökningen är så liten i förhållande till ljudökningen från fläktarna. Att växla till högt lampläge upplevs ge cirka 10 procent mer ljustyck, medan ljudet verkar öka med en par dB – det vill säga ganska mycket. För bildens skull är det bara trevligt med mer ljustryck, men för den ljudkänslige är det låga lampläget en stark fördel eftersom ljudet sjunker så avsevärt. Fjärrkontrollen är som så ofta en trist OEM-fjärr av enklaste modell, så den ängnar vi inte mer tid på än så. En blanksvart liten rundad sak kanske hade varit bättre, hm?

Pang på rödbetan!
ÄNTLIGEN slipper vi bolla med tramsiga förval för bilden! Hitachi TX300 kommer i huvudmenyn helt utan allehanda förval i stil med movie, sports, game, PC och allt vad det brukar heta. De få som finns finns endast via fjärrkontrollens knapp för Mode. Men det är så ytterst sällan dessa färval är användbara i alla fall, så vi är bara överlyckliga att för en gångs skull i en färsk projektor slippa dem bland allt annat. Att själv optimera sin bild för olika ändamål och spara dem i minnet är oslagbart mycket bättre! Så är det bara pang på rödbetan som gäller, så att säga. Vi började med att välja rätt gamma. Här bjuder Hitachi på 4 fabrikslägen och de heter; Standard, Low, High och High Contrast. High är mörk i lågdagrar och ger ett intryck av mer svärta (inte djupare). Standard är mellanläget och Low är det läge som är ljusast med mest detaljer i lågdagrar. Detta blev också vårt förstahandsval för vidare kalibrering. För den extreme användaren så finns det även ett Custom-läge för gamma där man i 9 olika frekvenser kan ändra gammakurvan efter tycke. Detta är dock inget vi rekommenderar till någon som inte är ISF-tekniker, eller liknande. Black heter funktionen som styr en av de två ljuskontrolleringsmekanismer som finns. Detta är den automatiska funktionen som går att ställa som Off, Auto 1 eller Auto 2. Auto 1 är perfekt enligt oss, medan Auto 2 går ännu lägre i svärta genom att strypa ännu mer ljus. Risken är dock att det blir för mycket för alla som inte har en ”riktig” biograf som vi. Vi nöjde oss med Auto 1 även om läge 2 också var häftigt att uppleva då svärtan där med lätthet faktiskt kan mäta sig med DLP-svärta! Nackdelen är att även ljusa scener tappar en del sting. Det hela beror också till mycket stor del på hur man valt att ställa den manuella irisen också. Här finns steg om 10 där 0-1 ser likadana ut, precis som 8-10. Men från 2 till 7 så ändras ljuset stegvis med cirka 10% för varje steg, så det är bara att välja det som bäst passar ditt rum. Vi stannade på 6 för bästa kompromiss. Det känns som att TX300 KAN nå snäppet högre än Z5 i fråga om ljustryck, men vill man kombinera det med bra svärta så hamnar det hela på en nivå där Z5 får ut mer ljusdynamik i framför allt medelljusa scener. I mörka vinner dock Hitachi. Värt att nämna är också att TX300:s autoiris låter en hel del när den dynamisk (konstant) sluter, respektive öppnar sig, så det kan vara bra att känna till under väldigt tysta scener, så du inte tror att din nyinköpta projektor håller på att gå sönder eller så. Zoom och fokus är manuella, men känslan när man vrider på dem är högst kvalitetsingivande.

Färgjustering är inget krav
En av de skönaste aspekterna med denna läckra projektor är dess plug n’ play-känsla i så mycket, bland annat färgåtergivningen. Som vanligt känns de förinställda Kelvin-temperaturerna inte så exakta, men de ser dock ändå samtliga ”tittbara” ut utan kraftiga färgstick som ofta kan vara. För de som jag som inte gillar för varma bilder med ton av sepia (brun, gult, rött, orange) så vill jag slå ett slag för 9300K hur absurt högt det än låter. Men bilden är inte så likblek-kall som man kan tro när man ser siffran, utan här känns istället bilden mest ”ren” utan övervarma färgstick. Klarheten och naturligheten i färgernas känsla blandas med krispig kontrast och det ser väldigt bra ut helt enkelt för att bara vara ett färdigt färgläge. Så vi struntade i den väldigt höga siffran och lät TX300 jobba där i fråga om färgåtergivning. Det finns dock även här möjlighet för den extremt petige att trimma till närmast perfektion om man så vill, då TX300 också har en komplett normal vitbalans för RGB med Low, Mid och High för respektive färg. Sanyo PLV-Z5 behövde färgjusteras via vitbalansen för att vi skulle bli glada, men här går det faktiskt att nöja sig med att bara ställa den till 9300K, om man delar vår smak vill säga. (Gör man inte det så rekommenderar jag att man hör med tex HemmabioCenter i Stockholm som har tillgång till ISF-utrustning och exakta 6500K-kalibreringar). Men det är här bilden ser ut som på Sanyo Z5, som på vår referens Sharp Z3000 samt som på vår plasma-referens LG 50PY2R. Så det borde ju stämma ganska bra då, inte sant. Skall vi vara riktigt petiga själva så är det i sådana fall en önskan om att enkelt kunna minska gult en smula, men värden för CMY finns inte här, så det är lite för knepigt för att vara värt mödan. Det ser ändå så bra ut som det är! Ett stort plus är givetvis utdelat också för den så extremt användbara Lens Shift:en, som självklart finns med här liksom på föregående modell. På denna punkt ligger LCD som teknik före DLP då sådan optisk installationshjälp är svårare att implementera där. TX300:s lens shift är inte fullt så omfattande som den på Sanyo Z5, men det är fullt tillräckligt.

Usel de-interlacing
Här kommer vi till TX300 största svaghet – förmågan att själv hantera interlace-signaler. Detta fungerar inte alls och hur man än ställer läget Progressive till TV, Film eller Turn Off så ser det lika illa ut. Det kryper och rullar väldigt mycket i konturer och diagonala linjer i bilden och det enda botet är att skicka in en redan progressiv signal, eller att använda digitalsignal med HDMI (då digitalt alltid är progressivt). Så för vanligt filmtittande är det inget svårlöst problem, men för dig som spelar PlayStation 2 eller liknande så får du leva med interlace-bilder. Funktionen OverScan samt Position ställde vi till 5 respektive V Position 46, och H Position 142. Övriga finesser inkluderar; Auto Off, Svenska som menyspråk, Menu Position, OSD brightness, My Screen, Keystone och Digital Shutter (perfekt funktion för 2,35:1-filmer då man kan släcka ned det ”döda” utrymmet ovan och under bilden och slippa de "grå" fälten som normalt annars bildas vid så kallad letterbox-format.

Plug n’ play med ypperlig kvalitet!!!
Det är med andra ord inte mycket vi gjort hittills för att få maximal kvalitet med TX300. De största förändringarna vi gjorde låg i den vanliga bildmenyn. Här blev det för komponentsignal, interlace likväl som progressive; Brightness -5, Contrast +8, Color -10 (mycket färgstark i fabriksläge 0), Tint -1 samt Sharpness 7 (max). Övriga värden för Gamma, Color Temp, Iris och Black är enligt tidigare genomgång. För progressiv komponentsignal var allt likadant som för interlace, som sagt. Förändringen kom med HDMI där vi kunde öka Contrast till +20, samt Color till -8. I övrigt även här samma som annars. Viktigast av allt med HDMI är dock att projektorfunktionen Frame Lock är ställd till On – annars rycker bilden i rörelser. På grund av bristen på egen de-interlacing så rekommenderar vi inte Hitachi TX300 för er som tänker använda projektorn till övervägande annat än DVD-film från en god DVD-spelare, men för er som liksom vi prioriterar projektoranvändandet för just det, så är TX300 är extremt prisvärt köp med oerhört hög prestanda. Mata den med progressiv komponentsignal eller HDMI så ser det helt underbart ut. Svärtan är tveklöst bland de absolut bästa jag sett någonsin på en LCD och helt klart i klass med referensen för LCD; Sony VPL-HS60 samt även mätbart med DLP. Ljusstyrkan är alldeles perfekt för bilder kring eller drygt 100 tum. Kontrasten är vansinnig hög för att vara LCD och helt klart kring samma klass som Sanyo Z5, dock lägre i registret (mindre dynamik i medelljusa scener, fast djupare svärta i mörka). Färgåtergivningen ser ren och balanserad ut på 9300K och skärpan är av yppersta klass även ställd till max. Pixligheten lyser nästan med sin frånvaro på samma sätt som hos Sanyo Z5 och ger en känsla av nära på DLP. Det finns inget nämnvärt med Hitachi TX300 som är direkt dåligt så när som på de-interlacing, men i övrigt är bilden extremt lik Sanyo Z5 och med en prislapp som denna så kan inte Hitachi misslyckas. Maskinen introducerades alldeles nyligen för cirkapriset 16 000 kronor, men går redan att finna för kring 14 000 kronor. Hitachi PJ-TX300 är en fullträff och projektorn kommer att rida in i er filmkväll likt en nattsvart riddare som bjuder på slagkraftig underhållning av högsta klass!

Bästa bild: Progressiv komponent el. HDMI!

Kontakter:
En av varje-principen, helt enkelt! Man har också bjudit på en direktingång för vanliga datorer med VGA. Annars finns givetvis HDMI.

Knappar:
Här får man klara sig utan belysning, men ack så snyggt knappsatsen ändå sjunker in i den så övrigt läckra designen.

Fjärr:
Fjärrkontrollen är som så ofta en trist OEM-fjärr av enklaste modell, så den ängnar vi inte mer tid på än så. En blanksvart liten rundad sak kanske hade varit bättre, hm?

PLUS + Bra ljusflöde + Dynamisk och kontrastrik + OERHÖRT djup LCD-svärta (Passar mkt bra i helmörka rum) + Mycket snabb iris + Naturlig färgåtergivning från fabrik + Skärpan är väldigt hög! + Obefintligt kalibreringsbehov + Lens Shift + Priset MINUS - Värdelös de-interlacing! (”Kräver” progressiva signaler!) - Lätt ”iris-delay”

BETYG (Totalbetyg: "Price/Performance")

EXTRA
Trots att vi egentligen är emot screen shots av flera anledningar så försöker vi också bejaka alla er som frågar efter dem. Här är i alla fall en hjälplig bild som visar hur lika bilderna är i 100" (vardera) mellan Hitachi PJ-TX300 (överst till vänster) ställd till 9300K, Sanyo PLV-Z5 kalibrerad enligt sitt test under till vänster, samt den kraftigt kalibrerade huvudreferensen/DLP-referensen; Sharp XV-Z3000 till höger.